Vet inte vart jag ska börja.
Nu har jag äntligen bestämt mej för att starta en egen blogg, tänkte att de inte kunde vara så svårt, men ja vet inte vart ja ska börja att berätta någonstans för er.
Men här kommer det nog en bra början:
För ungefär ett år sedan så gjorde jag en månads praktik på jönköpings poståkeri som ligger i Ljungarum,(förlovad då men en kille som hette Josef) jag var ensam tjej bland massa killar, delvis chaufförer från andra poståkerier rumt om i södra och mellersta sverige, och en hel hög med trevliga arbetskamrater här i Jönköping, trivdes som fisken i vattnet, som en älg i skogen, jag åkte runt på min truck och lineade ut alla pall som skulle till olika delar av Sverige, det var riktigt kul, finns inget som är så roligt som, det är att köra truck, mitt upp i allt så fick ja syn på en kille (en riktigt fin och söt kille) som gick med en pall dragare och skulle dra den till sin lastbils släp, så jag sa till honom att han skulle sätta ned pallen så kunde jag köra bort den åt honom, för det var ju mycket lättare för mig än för honom, men när man tittade honom i ögon och jag sa att han skulle sätta ned pallen då kände man något specielt, som någon kosmisk atmosfär som omgavs omkring oss två , kändes precis som att det bara var han och jag där och inga andra, men ja åkte iväg med hans pall och lastade in den åt honom.
Sedan var det inte så mycket mer med det utan jag jobbade vidare, umgicks med Jonas på jobbet och trivdes jätte bra, det var alltid mycket under nätterna på poståkeriet så det var ju verkligen jobba som gällde, och inget annat, man hann ibland ens gå på toaletten när man verkligen behövde det.
Men sedan efter någon vecka så blev det lite lugnare och man kunde iaf springa iväg och ta sig en kaffe eller ta sig tiden att prata med någon av chaufförerna som jobbade, och de var hur trevliga som helst, jag lärde känna en jätte trevlig Linköpings chaufför som heter Martin och vi pratade och kom riktigt bra överens så vi byte mobil nr med varandra, men jag missuppfattade hans nr så jag kunde inte sms honom eller något, han ville bli smsterrad lite och ha någon trevlig att prata med, men de gick inte eftersom numret blev fel.
Så efter en stund när man hade jobbat vidare och Martin hade åkt iväg så kom en annan Linköpings chaufför fram och sa du, jag har någon i telefonen här som vill prata med dig, och det visade sej då vara Martin :D och han sa "hörredu vart ha alla sms som du skulle terra mig med tagit vägen?" och då förklarade jag som så för Martin att jag fick ju fel nummer de gick inte skicka några mess till dej så läste jag upp numret han hade sagt till mej, och han skrattade och sa "haha du ha ju missuppfattat det" så då fick jag hans nummer:D och då började vi att sms med varandra och prata en del , och det var riktigt kul, om det var ett helvete på jobbet så fick han det att kännas toppen med sina roliga skämt han drog för en via sms:P, men sedan började ju praktik tiden gå emot slit slut och det var tal om att de skulle anställa mig på posten ,men gjorde inte det pga att ekonomin ej tlllät det, så jag fick tyvärr bli besviken på att jag inte kunde få någon anställning där, så sista dagen på posten va ledsam, jag skulle ju sakna alla där så otroligt mycket, för vi hade ju kul när vi jobbade, köra truck. åka runt och tuta på varandra, göra tecken, lyssna musik fast man inte fick.:) ja det skulle bli riktigt sorglgt att behöva lämna detta ställe och alla människor.
I samma veva som min praktik på posten slutade så gjorde jag och josef slut, det funkade inte längre, vi var två helt olika personer, jag är hårdrockar tjejen som älskar allt från glam rock till death metal, och han var killen som bara kunde lyssna trance och en spel fantast så det heter duga så nej de fick vara slut, men vi sa ju att vi skulle vara vänner, det tog ju slut av många andra orsaker med men dem behåller ja för mig själv, allt behöver ni inte veta.
Efter ett tag så hörde Lernia bemanning av sig och jippi jag hade fått en anställning, den 9 juni kl 08:00 så började jag jobba morgon på elgiganten.
Men här kommer det nog en bra början:
För ungefär ett år sedan så gjorde jag en månads praktik på jönköpings poståkeri som ligger i Ljungarum,(förlovad då men en kille som hette Josef) jag var ensam tjej bland massa killar, delvis chaufförer från andra poståkerier rumt om i södra och mellersta sverige, och en hel hög med trevliga arbetskamrater här i Jönköping, trivdes som fisken i vattnet, som en älg i skogen, jag åkte runt på min truck och lineade ut alla pall som skulle till olika delar av Sverige, det var riktigt kul, finns inget som är så roligt som, det är att köra truck, mitt upp i allt så fick ja syn på en kille (en riktigt fin och söt kille) som gick med en pall dragare och skulle dra den till sin lastbils släp, så jag sa till honom att han skulle sätta ned pallen så kunde jag köra bort den åt honom, för det var ju mycket lättare för mig än för honom, men när man tittade honom i ögon och jag sa att han skulle sätta ned pallen då kände man något specielt, som någon kosmisk atmosfär som omgavs omkring oss två , kändes precis som att det bara var han och jag där och inga andra, men ja åkte iväg med hans pall och lastade in den åt honom.
Sedan var det inte så mycket mer med det utan jag jobbade vidare, umgicks med Jonas på jobbet och trivdes jätte bra, det var alltid mycket under nätterna på poståkeriet så det var ju verkligen jobba som gällde, och inget annat, man hann ibland ens gå på toaletten när man verkligen behövde det.
Men sedan efter någon vecka så blev det lite lugnare och man kunde iaf springa iväg och ta sig en kaffe eller ta sig tiden att prata med någon av chaufförerna som jobbade, och de var hur trevliga som helst, jag lärde känna en jätte trevlig Linköpings chaufför som heter Martin och vi pratade och kom riktigt bra överens så vi byte mobil nr med varandra, men jag missuppfattade hans nr så jag kunde inte sms honom eller något, han ville bli smsterrad lite och ha någon trevlig att prata med, men de gick inte eftersom numret blev fel.
Så efter en stund när man hade jobbat vidare och Martin hade åkt iväg så kom en annan Linköpings chaufför fram och sa du, jag har någon i telefonen här som vill prata med dig, och det visade sej då vara Martin :D och han sa "hörredu vart ha alla sms som du skulle terra mig med tagit vägen?" och då förklarade jag som så för Martin att jag fick ju fel nummer de gick inte skicka några mess till dej så läste jag upp numret han hade sagt till mej, och han skrattade och sa "haha du ha ju missuppfattat det" så då fick jag hans nummer:D och då började vi att sms med varandra och prata en del , och det var riktigt kul, om det var ett helvete på jobbet så fick han det att kännas toppen med sina roliga skämt han drog för en via sms:P, men sedan började ju praktik tiden gå emot slit slut och det var tal om att de skulle anställa mig på posten ,men gjorde inte det pga att ekonomin ej tlllät det, så jag fick tyvärr bli besviken på att jag inte kunde få någon anställning där, så sista dagen på posten va ledsam, jag skulle ju sakna alla där så otroligt mycket, för vi hade ju kul när vi jobbade, köra truck. åka runt och tuta på varandra, göra tecken, lyssna musik fast man inte fick.:) ja det skulle bli riktigt sorglgt att behöva lämna detta ställe och alla människor.
I samma veva som min praktik på posten slutade så gjorde jag och josef slut, det funkade inte längre, vi var två helt olika personer, jag är hårdrockar tjejen som älskar allt från glam rock till death metal, och han var killen som bara kunde lyssna trance och en spel fantast så det heter duga så nej de fick vara slut, men vi sa ju att vi skulle vara vänner, det tog ju slut av många andra orsaker med men dem behåller ja för mig själv, allt behöver ni inte veta.
Efter ett tag så hörde Lernia bemanning av sig och jippi jag hade fått en anställning, den 9 juni kl 08:00 så började jag jobba morgon på elgiganten.
Kommentarer
Trackback
